FAKTA OM AFRIKA

MEDELTIDEN

500 A.D. Sudanska kungadömen växer fram under de följande femhundra åren,
till slut sträcker sig imperierna från Nilen i norr till Zimbabwe i söder och
från Senegal i väster till Röda havet i öster.

525 A.D. Etiopierna invaderar och besegrar Jemen.

600 A.D. Arabiska invasioner utmed Medelhavet.

700 A.D. Mombasa, på östkusten av dagens Kenya, etablerar sig som ett finansiellt
centrum för handel mellan araber och afrikaner.

711 A.D. Moorer från Nordafrika invaderar den Iberiska halvön och etablerar en muslimsk stat där.

800 A.D. Berberna i Libyen ingår i ett arabiskt imperium.

814 Fenicierna i Nordafrika köper smidda järnverktyg från Zimbabwe av arabiska köpmän.

835 Dougan, den förste kungen av Saifawa-dynastin i Kanem-Bornu avlider i huvudstaden Njimi.
Kanem-Bornu bestod av nuvarande Tchad, Niger och Nigeria.

880 Imperiet Songhai (Mali, Niger) når sin höjdpunkt, dess ekonomiska och militära makt
beror till stor del på att man använder slavar.

890 Songhai lägger sig till med Gao på Nigerflodens högra strand. Kungadömet Axum (Etiopien)
motstår, med hjälp av Alexandria, en attack av drottningen av Damot.

990 Allteftersom att kungadömet utökas, intar styrkor från Ghana berberstaden Awdaghost
(nuvarande Mauritanien), vilken styr handelsrutterna i Sahara. Vid den här tiden är
Ghanas kung den mäktigaste härskaren i icke-muslimska Afrika. Han styr över ett område
som sträcker sig från Senegal-floden to Nigerfloden söder om Sahara.

1000 Matapa i Centralafrika är känt för utmärkt järnsmide, Etiopien blir nästan översvämmat
av icke-kristna, icke-muslimska folk från södern.

1042 Almoraviderna, muslimer från Sahara invaderar Marocko under en jihad (heligt krig).

1055 Awdaghost intags av Almoravider.

1060 Almoraviderna intar Västafrika, besegrar imperiet Ghana som styrt regionen sedan det
fjärde århundradet. Detta skedde med stöd av berberna, som vill komma åt saltgruvorna i Ankar.

1061 Marocko besegrat av Almoraviderna.

1062 Marrakesh grundas i form av en tältstad.

1076 Ghanas huvudstad, Kumbi, plundras av almoraviderna. För mycket bete hade påskyndat
imperiets fall. I och med att de intog Ghana blev almoraviderna avsevärt förmögnare än
de sultaner de svurit att störta för 20 år sedan. En almoravid-armé går in i Spanien.

1097 Umme, kungen av Kanem-Bornu avlider efter att ha konverterat till Islam.

1139 Igbo-folket vid Nigerfloden är berömda för sina vackra bronsgjutningar. De är
politiskt oenade, men finner andlig förening under den religiöse ledaren Eze Nri.

1185 En moské byggs i Kilwa i Östafrika på anmodan av sultanen Ali bin Hasan.

1188 Ali bin Hasan dör, han hade skapat en mäktig stads-stat.

1235 Malinke-krigare under ledning av Sundiata Keita besegrar Susu-krigare vid Kirnina och vinner
sin frihet från Sumanguru Kante, Sundiata utökar sitt kungadöme och lägger till delar av Ghana.

1240 Sundiata och hans armé från Mali intar resten av Ghana.

1255 Sundiata Keita dör i Timbuktu. Han har skapat the största och rikaste imperiet i Afrika,
med gulgruvor vid Bure, koppargruvor i Takkeda och saltgruvor i Taghaza. Han efterträdes av
Mansa Ule, också känd som Mansa Musa.

1260 Mansa Musa börjar sin pilgrimsfärd till Mecka. Hans karavan var lastad med guld och när
de stannar till i Kairo för att handla i basarerna gjorde de av med så mycket guld att det
blev inflation som kändes av länge. På resan köpte Mansa Musa bland annat några turkiska
slavar som han tog med sig tillbaka till Mali.

1270 Yekuno Amlak kommer till makten i Etiopien och är anfader till den Salomoniska
dynastin. Hans huvudstad är Ankober.

1352 Den arabiske geografen och forskningsresanden Ibn Battuta besöker Mali. Han är mäkta
imponerad av allt guld han ser vid hovet där. Det maliska köket tycker han däremot är
äckligt. I övrigt tyckar han om landet - malierna avskyr orättvisa och är inte svartsjuka.
Skriver han i sin dagbok.

1415 En beskickning från Malindi i Östafrika (nuvarande Kenyas kust) skickas till Kina.

1419 Henrik Sjöfararen upptäcker Madeira från Nordafrika. Det sades att han hade tillgång
till urgamla dokument som fanns i Kyrkans bankvalv. Han visste även att moriska köpmän
hade rest tvärs över Sahara och återkommit med både guld och slavar. Han beslöt sig för
att Portugal skulle nå denna handelsplats till sjöss.

1422 Zheng He, storeunuck av De Tre Skatterna i Kina, når staden Malindi med sin
Stjärndjonk, den stora flottan som sänts ut av den kinesiske kejsaren för att sprida
kunskap om hans storhet i västvärlden. Handeln med Malindi var både symbolisk och
kommersiell, kineserna ansåg att de afrikanska härskarna hyllade den kinesiske
kejsaren genom att motta kinesiska varor.

1427 Kejsaren Yeshak av Etiopien skickar ett sändebud till Aragonien för att försöka
bilda en allians mot muslimerna.

1433 Den portugisiske sjöfararen Gil Eannes rundar Kap Bojador på västafrikanska kusten.
De portugisiska sjömännen är rädda för att segla för långt söderut om de skulle bli
brända som människorna de ser på stränderna.

1433 Timbuktu faller och tuaregerna intar det.

1434-1460 Handel, mest med guld och elfenben, utforskning och slutligen tidig slavhandel.
Slavhandeln skedde i stor skala först efter det att Portugal upptäckt den Nya Världen.

1439 Ewuare tar makten i Benin och dödar den tidigare oban, hans egen bror.
Det är hårda strider under kuppen och huvudstaden, Urbini, stormas. Ewuare
har bestämt sig för att förvandla en 'konstitutionell monarki' till despotism.
Ha beordrar märkning i ansiktet på alla sina undersåtar.

1441 Etioperna skickar ett sändebud till kyrkorådet i Florens, en förbundsakt
undertecknas av kyrkorna i Rom och Etiopien. De första afrikanska slavarna förs
hem till Henrik Sjöfararen. Deras ankomst föranledde stor glädje eftersom det rådde
stor brist på arbetskraft efter Digerdöden. Dessa slavar absorberades gradvis i urbefolkningen.
I dessa länder rådde föga medvetande om ras och hudfärg. Slavbefolkningen umgicks tämligen
fritt och blev slutligen en del av folket.

1444 Nino Tristram, en portugisisk sjöfarare, når Senegalfloden, och följande år Gambiafloden.
Många slavar fångades. Henrik bestämde att ett fort skulle byggas på ön Arguin utanför Kap Blanco.
Detta var den första europeiska handelsplatsen. De första slavarna fångade av portugiserna.
Afrikanerna var mycket rädda för dem på grund av deras hudfärg. De trodde att de var spöken
och att deras skepp var spök-skepp. De hade bara sett den hudfärgen hos människor som var svårt
sjuka eller svårt brännskadade.

1445 Dinis Diaz rundar Kap Verde.

1450 Stora Zimbabwes fall är så gott som fullbordat.

1450 Påven Nikolaus bemyndigar portugiserna att bestämma över, och reducera till evigt slaveri
alla muslimer och icke-kristna i Afrika.

1450 Kongo- och Ndongo-imperierna i Angola och Kongo-republiken. Den venetianske sjöfararen
Alvise de Cadamosto upptäcker Kap Verde-öarna.

1454 Cadamosto: Jag var i första hand inställd på att bli rik och i andra hand på att bli berömd.
Fursten har hyrt den här ön Arguin åt de kristna, så att ingen kan komma in i viken och handla
med araberna utom de som har licens. Det finns bostäder på ön och lokaler där man köper och
säljer med araberna som kommer till kusten för att köpa sådana varor som ylletyger, bomull,
silver och kappor, mattor och liknande varor och framför allt korn, för de lider nästan alltid
av brist på mat. De byter varorna mot slavar som araberna för med sig från de Svartas ö, och guldkorn.
Därför lät fursten bygga ett fäste på ön för att skydda denna handel för evigt(mot the moriska sjörövarna).

1461 Portugisen Pero da Sintra upptäcker Sierra Leone, Guineabukten, Nigerflodens mynning och
Biafra-bukten, som Ptolemy kallade Sinus Hesperus - Aftonstjärnans bukt.

1468 Sunni Ali, kejsare av Songhai, tar tillbaka Timbuktu från tuaregerna, Zara Yakub, Salomonisk
kejsare av Etiopien dör efter att ha regerat i 34 år. Han har skapat en stark nation och ett fäste
mot Islam. Han blev den till hälften mytiske Fader Johannes (Prester John) som Europas kristna letat
efter. De portugisiska upptäckarna, Joao de Santarem och Pero de Escolar når fram till Guldkusten,
krönikören Zurara, rapporterar om slavmarknaden i Lagos, Var finns ett hjärta så hårt att det
inte genomborras av medkänsla när man ser detta sällskap? För några hängde med huvudet, deras
ansikten översköljda av tårar och såg på varann. Andra stod och stönade mycket smärtfyllt och såg upp
mot Himmelens höjd, deras ögon fästa på det och ropade högt, som om de bönföll Naturens Fader om hjälp.
Andra slog sig i ansiktet med handflatorna och kastade sig ner på marken i hela sin längd. Andra sjöng
sorgesånger som vid en begravning, enligt deras lands sed. För att göra deras lidande ännu värre kom
nu de, som skulle dela upp fångarna och började skilja dem från varann för att göra jämna delar på fem.
Då blev det nödvändigt att skilja fäder från söner, män från sina hustrur, bröder från bröder. Man
visade ingen hänsyn till vare sig vänner eller släktingar utan var och en hamnade där ödet ville.

1471 Den portugisiske sjöfararen Lopo Goncalves korsar Ekvatorn och når Kap Sankta Maria. En annan,
Fernando Po, upptäckte öarna Fernando Po och Principe. "Kung Johan II byggde en mäktig fästning
på Guineakusten, Sao Jorge d'el Mina, för försvar och att ha som en bas. De placerade ut sju stycken
padraos [en hög pelare av kalksten med ett kors ovanpå.] av kalksten. Dessa fungerade som milstolpar
för de som kom efter dem. En av kaptenerna, Diogo Cao, lade ytterligare 1,450 miles till kartan,
och nådde Kongofloden och seglade långt uppför floden. Cao hittade mycket lite i form av skatter och
var intresserad av att göra upptäckter istället. En annan portugisisk kapten, Duarte Pacheco Pereira,
som var med när Mina grundades 1481, skrev om resan, De svarta som bor i det här landet är fattiga
människor som inte kan klara sig eller leva utan på fiske, vilket det finns mycket av här. De är hedningar.
I det här landet finns det ingen vinst. På en av sina resor skickade Cao en del av sin besättning in i
landet för att ta kontakt med Kongos kung. Besättningen försvann med hittades levande tre år senare då
Cao själv kom tillbaka och blev vän med kungen.

1466 Cao placerade sin sista padrao vid Kap Kors, 50 miles norr om Walvis Bay i Namibia.
Han dog under återfärden.

1486 Kungariket Benin i västafrika idkade handel med Portugal, Vita män kom till Benin City från Portugal.
De kallade portugiser, vilket förvanskades till Potoki (även på Temne och Susu). Kungen av Benin välkomnade
dem, gav dem ett hus och tillät deras präst att utöva deras underliga religion och utbytte ambassadörer
med kungen av Portugal. Kung Ogiso av Benin gifte sig med en portugisisk flicka, som Bini-folket kallade
Elomon. Hon födde Ogisos förste levande son.(Chief Anthony Enahoro, Fugituve Offender)

1487 Bartolomeu Diaz återupptog Caos resa. Hans liv är höljt i hemlighet. Joao de Barros beskriver resan,
kaptenskapet gavs till Bartolomeu Diaz. De andra karavellerna (två skepp var beväpnade, två var lastade
med - utmärkt sten, en bar mat och andra förnödenheter) hade som kapten Joao Infante, en ung riddare.
De två lotsarna var Pero de Alemquer och Alvaro Martins, respective. Förnödenhetsskeppet hade Diaz bror,
Pero, som kapten. Sammanlagt hade de en besättning på 50-60 man. Bland passagerarna fanns sex Afrikaner
från södra Afrika. De var sändebud från Portugal, två män och fyra kvinnor. Kvinnorna var vackert klädda
och hade med sig prov på guld, silver och kryddor. De skulle också försöka hitta Prester John. Man använde
ofta kvinnor som sändebud eftersom man antog att de inte skulle dras in i väpnade konflikter. Först reste
de till Mina, fyllde på förråden och seglade sedan söderut till Angradad Aldeias i Angola. Här landsatte
man de två afrikanska männen och förnödenhets-skeppet lämnades kvar med nio man ombord som vakter.
Dec. 1 Den första december seglade de förbi padraon vid Cape Cross.
Dec. 8 Den 8 december kastade de ankar i Walvis Bay, och berättade om ett underbart fågelliv: flamingo,
vildgäss, pelikaner och ett moln av sjöfåglar. De fortsatte 250 miles till Angra das Voltas
- the Bay of Tacks - nuvarande Lüderitz. En av de afrikanska kvinnorna landsatter här. Klipper tvingade
dem ut till sjöss. De såg Serra dos Reis den 6 januari, 1488 (Kungskedjan), möjligen Matsikamma, norr
om Cedarburg i dagens Cape Province. De rundade Afrikas södra spets utan att veta om det. De befann sig
2,000 miles öster om Kap Bojadir, nästan rakt söderut från Egypten och det öppna havet söderut. Landet,
det var sommar här, påminde dem om Portugal. Rio dos Vaqueros (Koherdarnas flod) fick sitt namn eftersom
de såg boskap som betade där och sågs efter av herdar. Surfen var så tung att det var omöjligt att landstiga.
3 februari: De såg stora klippor och en enorm grotta som kallades Sao Pras (St. Blaise). Här fanns stora
sjölejon, sälar, änder samt stora sjöfåglar täckta med fjädrar som inte kunde flyga (jackass pigeons).
Pacheco Pereira: Den som kommer hit måste akta sig för afrikanerna som bor här, för de är mycket dåliga
människor som flera gånger försökt döda besättningar på fartyg som gått iland här, så den som går iland
måste alltid vara på sin vakt.
6 juni På vägen tillbaka såg de en stor, majestätisk udde med granitklippor, flankerad av Taffelberget
och spiror av sten. Här placerade Diaz sin andra padrao, och markerade på sätt den yttersta udden av kontinenten.
24 juni Sankt Christoffers dag var de tillbaka i Lüderitz Bay, där de placerade den sista padraon på resan.
De fann att förrådsfartygets besättning förlorat sex man efter ett försök att stjäla från skeppet.
Skeppet hade brunnit upp. Vid Principe fann de överlevande efter en portugisisk expedition till Nigerflodens
mynning, vilken hade slutat olyckligt. Pacheco Pereira ledde de överlevande. Diaz köpte guld vilket överlämnades
till kronomyndigheten vid Sao Jorge d'el Mina. Ankom till Tagus, i december 1488, efter 15 månader och
16,000 miles resa. Vägen till Indien var öppen. Afrikanska slavar ledda av den forne slaven Yasuf Adil Shah,
gör uppror i Bijapur, India, men revolten slås ner.

1490 Portugiska upptäckare omvänder kungen av Kongo till kristendomen. De etablerar en utpost i Sao Salvador
och bibehåller portugisiskt inflytande i denna region under nästa århundrade. Portugiserna planterar socker
på Sao Tomé och för över slavar från Benin för att arbeta där.

1491 Portugiserna skickar en beskickning till Banza, Kongos (Angola and Zaïre) huvudstad för att etablera
vänskapliga relationer med kung Nazinga Nkuma.

1492 Kejsare Sunni Ali dör under mystiska omständigheter efter att ha regerat i 28 år och efter att ha byggt
upp ett kolossalt Songhai-imperium. Strax före hans död hade han låtit avrätta mullahs i Timbuktu för olydnad
och hans mord kan ha varit en hämndakt. Kung Ferdinand och drottning Isabella bekostade Kristoffer Columbus resa
till Östindien. Han hamnade emellertid i Bahamas och seglade därefter till Haiti och Kuba. Senare seglade han
till Jamaica, Puerto Rico och Santo Domingo.

1493 Songhai togs över av femtioårige Askia Mohammed; han kom att utöka imperiet tills det omfattade
Mandingo-imperiet och sträckte sig bortom Niger-floden. När Columbus återvände till Spanien skickade Isabella
iväg honom med 1,500 man; Columbus blev utnämnd till guvernör över den Nya Världen. Columbus resor inledde eran
av europeisk kolonisering av Amerika; slakten på den inhemska befolkningen och introducering av afrikanska slavar.

1501 Spanska nybyggare på Santo Domingo för med sig afrikanska slavar till Hispaniola; detta är första gången
afrikanska slavar importerades till Nya Världen. Ett patentbrev utfärdades till och med för detta syfte.
Detta hände i stor utsträckning för att prästerna ville att den inhemska befolkningen skulle behandlas väl
så att de kunde predika bland dem.

Tillbaka till första sidan