Kontinenten utgörs till största delen av en plan platå, lägre
i norr och väster, höglänt i öst och syd (söder om en linje
Etiopien - kongoflodens bäcken). Verkligt lågland finns
huvudsakligen vid nordkusten, vid den väldiga guineabukten på
västkusten och i flodernas bäcken. Över det afrikanska platålandet
höjer sig enstaka bergsområden. I nordväst vid medelhavet ligger
atlasbergen. De hör till den alpina veckningszonen och räknas
geologiskt inte till afrika. Huvuddelen av nordafrika upptas av
jordens största torrområde, sahara (9 miljoner km²).
Med vidsträckta sand -, grus - och klippöknar och vulkaniska
klippmassiv som hoggar och tibesti i det inre. I stäpplandet söder
om sahara ligger den avloppslösa och grunda tchadsjön. I öster
bildar nilen, jordens näst längsta flod (efter mississippi -
missouri i nordamerika) en smal bördig remsa i ökenlandskapet.
Centralafrika uppfylls till stor del av zaires (kongoflodens)
väldiga bäcken. Södra afrika är skålformigt med delvis branta
randberg vid kusterna i Angola, Namibia och Sydafrika. På den inre
högplatån breder kalaharis öknar och stäppområden ut sig. Östafrika
har en annan karaktär. Det är ett sjörikt förkastningsområde av
vulkaniskt ursprung, där det etiopiska berglandet i norr övergår
i de östafrikanska högplatåerna. I östafrika har den afrikanska
urbergsskölden spruckit upp i ett system av gravsänkor. De sträcker
sig från röda havet till zambeziflodens dalgång och delar sig i
två grenar. Den västra grenen, förkastningsområdet rift valley,
uppfylls av långsmala, djupa sjöar. De största sjöarna är malawisjön
och tanganyikasjön. Den vidsträckta och rätt grunda victoriasjön hör
däremot inte till rift systemet. Vid sidan av nilen och zaire är
niger och zambezi de största floderna. I övergången från högplatån
bildar floderna vattenfall, som de berömda victoriafallen i zambezi
och den vattenrika zaires många forsar och fall. De högsta bergen i
östafrika, kilimanjaro och mount kenya är slocknade vulkaner. Till
de aktiva vulkanerna hör virungabergen och kamerunberget. Afrika
ligger till största delen inom den tropiska zonen med varmt klimat
och små variationer i temperaturen under året. I zonen mellan
vändkretsarna växlar regn-och torrtider. Mest regnar det vid ekvatorn,
där man knappast har någon torrtid. Ju längre från ekvatorn man kommer
desto längre varar torrtiderna, och stäppklimatet övergår norr och söder
om vändkretsarna i ökenklimat med mycket liten nederbörd. Södra afrika
påverkas mer av hav och strömmar än nordafrikas väldiga landmassa, som
har utpräglat fastlandsklimat. I saharas extremt torra klimat (årsnederbörden
är under 200 mm) är temperaturskillnaderna mellan dag och natt mycket stora.
Längst i norr och i söder har afrika subtropiskt eller tempererat klimat
av medelhavstyp. Även östafrikas högland har tempererat klimat. Av Afrikas
30,2 miljoner km² så ligger omkring 22 miljoner km² av dessa
i tropikerna vilket gör Afrika till världens varmaste kontinent. Afrikas
kuster är mindre inskurna än någon annan världsdels och saknar helt betydande
halvöar. Antalet vikar och bukter är också obetydligt.

TEMPERATUR OCH NEDERBÖRD

(högsta årsmedeltemp. (°C))

Djibouti (Djibouti) » 30,0

(högsta uppmätta temp. (°C))

Al-Azizyah (Libyen) » 57,7 världshögst

(lägsta årsmedeltemp. (°C))

Constantine (Algeriet) » 15,1

(lägsta uppmätta temp. (°C))

Infrane (Marocko) » -23,9

(högsta årsnederbörd (mm))

Monrovia (Liberia) » 5 130

(lägsta årsnederbörd (mm))

Luxor (Egypten) » 0,5

REGELBUNDNA, PERIODISKA OCH LOKALA VINDAR

(namn, område, årstid, kännetecken)

Khamsin - nordafrika

vår / sommar - het / torr sandstorm

Gibli - norra sahara

sommar - het / torr sandstorm

Harmattan - sahara

spec. vintermånaderna - torr / sandrik NO vind

Samun - nordafrikanska och arabiska öknarna

sommar - torr / mycket het ökenstorm

Tornado - västafrika

sommar - vind med värmeböljor

Sirocco - medelhavsområdet

vår - varm och torr afrikansk ökenvind