I varje afrikanskt land finns ett otal folkstammar. Det finns
sammanlagt så många stammar, språk och religoner att det är
svårt att ge en uppfattning om de skiftande skapelsemyter som
existerar. Numera är islam den dominerande religonen i norra
afrika, och i söder är det kristendomen som härskar. I det
tropiska afrika lever ännu äkta afrikanska religoner kvar. De flesta
folken tror på en himmelsgud som ofta visar sig i åska och blixtar.
Jorden, solen och månen är framstående gudar. Man tror också på andar.
En stor del av afrikas folk trodde att allt i naturen beboddes av andar.
Om man ville hugga ner ett träd måste man utföra de rätta ceremonierna.
Trädanden fanns kvar i trädet också sedan det blivit en hydda, en båt
eller en trumma. Hade man förargat trädanden blev hyddan oduglig,
båten sjönk och trumman gav inte ett ljud ifrån sig. Alla varelser som
kunde döda en människa, såsom lejonet, ormen och blixten,
beboddes av starka andar. De flesta afrikanska stammar hade eller
har medicinmän, som främst är till för att bota, ofta med örter men
också med magisk kraft. Medicinmännen kan vara trollkarlar.
De kan förgöra fiender med sin magiska kraft, t.ex. genom att
förfärdiga en docka som föreställer fienden och så sticka nålar
genom dockan. Den avbildade blir matt, maktlös och kan dö.
Man trodde ibland att trollkarlar kunde förvandla sig till leoparder
eller pytonormar och sluka människor. Medicinmännen kan försätta
sig i trance och låta sin själ färdas långa sträckor utom kroppen.
De skapar också fetischer, förmål som fylls av en ande och kan
bringa kraft och lycka åt sin ägare.

MEDICINMÄN

• Man börjar praktisera som medicinman därför att man anser att man
  blivit uppmanad till det genom en så kallad andeingivelse.
• Man lär sig yrket genom att arbeta som praktikant hos
  någon inhemsk läkare.
• Man övertar uppgiften som medicinman från sin far.

HERBALISTEN

Kan liknas vid gångna tiders apotekare. Han framställer själv olika
läkemedel av rötter, gräs, blommor och örter men även av till exempel
lejonklor, elefantfett, buffelben, krossade noshörningshorn, torkade
ödlor, ormhud, djurhud, hår och torkad apspillning. Herbalisten sysslar
vanligtvis inte med att undersöka sjuka eller att försöka bota dem.
Han säljer sina undermedel i stan på marknaden. Samtidigt bjuder
han också ut fetischer, amuletter och gudabilder.

NATURLÄKAREN

Ställer diagnos på sjukdomar och skriver ut läkemedel. Han kan också
arbeta som kirurg. Det är vanligt att fäderna överlämnar sina hemligheter
som arv till barnen. Naturläkarens läkekonst bygger ofta på en mycket
vid erfarenhet av sjukdomar, skador och sår. Samtidigt tror han också
att magin spelar en viktig roll i läkeprocessen. Det är enbart genom de
magiska krafterna som människan kan bli verkligt botad.

MAGIKERN

Har traditionellt spelat en viktig i de afrikanska samhällena. Hans
verksamhet kan man bara förstå om man håller i minnet att i traditionell
afrikansk kultur beror sjukdomar på att man har överträtt stammens
eller anfädernas lagar eller brutit mot något som var tabu. Sjukdomen
som man har drabbats av är ett straff från anfädernas andar. För att bli
botad måste den sjuke försona sig med anfädernas andar. Först då
driver läkemedlen ut andarna och får en botande förmåga. Varje
magiker använder fyra eller fem besvärjelseformler och kan
därför sägas vara ett slags specialist.

SPÅMANNEN

Är den fjärde typen av medicinman. Han använder sig av orakel eller
fetischer och är ofta sista hoppet för den sjuke. När diagnostikern
inte kan finna orsaken till sjukdomen, går man till spåmannen, som
genom kontakt med andarna kan tala om vad orsaken är.
Spåmannen kan också ge råd vid viktiga avgöranden.

Medicinmannens behandlingsmetoder är genomgående mycket grova.
Läkemedlen ska smaka starkt och bittert. Tanken är att de bittra
läkemedlen inte främst ska bota utan istället driva ut andarna. Här
finns en stark psykologisk faktor med i spelet. Patientens egen
inställning till sin sjukdom och till medicinmannens möjligheter spelar
över huvud taget en mycket stor roll inom den afrikanska läkekonsten.