FAKTA OM AFRIKA

MYTOLOGI

SKAPELSEMYTER

ZULU
I begynnelsen fanns ett stort träskland i de nordliga länderna. Det kallades Uhlanga och där
växte många slag av vass och säv i olika färger. En morgon steg himmelsguden ner från skyn och
gifte sig med Uhlanga. Sedan tog han vasstrån av olika färger och gjorde dem till människor. Han
gjorde en man och en kvinna av varje sorts vass. Dessa urmänniskor kallades ukulunkuli eller
förfäder. Sedan placerade guden ut solen och månen på himlen och han lät solen färdas på dagen och
månen på natten. Han tog dit bantufolk och det vita folket och han tog dit nötkreatur, får, getter
och hundar. Han skapade vildmarkens alla djur, stäppens och skogens alla fåglar och insekter och så
flodernas och sjöarnas alla fiskar och andra djur. En dag kallade den store guden till sig kameleonten
Unwaba och sade :
- Du ska bege dig till det folk som jag har skapat och så ska du säga till dem: "Människorna kan inte dö".
Kameleonten befann sig högt upp i ett träd och började makligt stiga ner mot jorden. Den gick långsamt
och försiktigt och trampade längs grenarna. Det tog lång tid för den att komma fram. Innan den nått
sitt mål hade Den store ändrat sig. Han kallade nu till sig ödlan Intulo och sade till honom:
- Du ska bege dig till människorna och säga att de alla ska dö så småningom. Nötkreaturen, fåren,
hundarna och allt som lever ska dö. Ingenting blir kvar på jorden för alltid.
Kameleonten Unwaba fortsatte under tiden sin färd i maklig takt. Den stannade då och då för att äta
av löven på buskarna och sträckte sedan fram det ena varsamma benet efter det andra. Ödlan Intulo kilade
på helt hastigt och han var den som kom först ner till jorden och förkunnade Den stores budskap:
- Alla människor ska dö, både vita och svarta. Alla djur ska dö, både tama och vilda. Ingenting ska bli kvar.
Strax därpå kom kameleonten fram. Han såg sig noga omkring och sedan tog han sig för att kalla på
människorna för att de skulle lyssna på hans budskap. Men det var för sent. Den Store gudens ord kan
inte tas tillbaka. Det var ödlan Intulos budskap som kom att gälla. Och sedan dess är alla levande
varelser dömda att dö och lämna sina barn kvar. Det berättas också att när den Store guden skapade
människan skapade han inte bara svarta och vita, utan alla slags människor och djur. Han skapade solfolket,
elefantfolket, bushmän och många, många fler. Av bantufolket skapade han 31 olika stammar. När Den store var
färdig med att skapa levande varelser såg han sig omkring och så befallde han:
- Låt det komma vatten så att alla människor och djur kan dricka. Och låt det komma eld, så att människorna
kan laga sin mat. Han såg att jorden var röd och bördig och han lät kvinnorna gräva i den. Han såg på träden
och han lät männen hugga ner så många de behövde för att bygga sina hus. Och han såg till att männen gjorde
hackor till kvinnorna, så att de kunde så frön och odla hirs. Kvinnorna måste hämta ved i skogen och mala
sädeskornen och laga maten. Männen ska vakta boskapen och försvara sitt folk. Så gjorde den Store guden upp
regler för det mänskliga livet.

BAKUBA
Universum skapades av en enda gud som heter Mbombo och i begynnelsen fanns ingenting utom mörker och
vatten som Mbombo härskade över. En dag fick Mbombo frutansvärt ont i magen och kräktes upp solen, månen
och stjärnorna. Nu blev det ljust överallt, och solens strålar fick vattnet att förvandlas till ånga och
stiga upp som moln. Och medan vattnet sjönk började torra kullar sticka upp här och var. Mbombo kräktes igen,
och nu kom det upp träd ur hans mun och så kom den första kvinnan, leoparden, örnen, den fallande stjärna,
städet, apan Fumu, den första mannen, himlvalvet, rakkniven, medicin och blixten, som var bråkmakaren
bland allt detta. Blixten hade så våldsamt humör och var till så mycket besvär att Mbombo jagade iväg den
upp i skyn, där den numera bor. Men när blixten var borta klagade människorna över att de var utan eld. Då
visade Mbombo dem hur man drar elden ur träd.
- Det finns eld i varje träd, sade han.
Så lärde han dem att tillverka elddrillen för att få fram elden. Men blixten ställer fortfarande till
bekymmer ibland när den slår ner på jorden. Den första kvinnan fick en son som hette Woto och en dotter
som hette Labama. När Woto blev vuxen flyttade han västerut med sina barn och förändrade deras språk
genom att stryka medicin på deras tungor. De slog sig ner i öknen och där blåste Woto i ett horn. Strax
reste sig ur den ofruktbara sanden en hel skog av träd. Och den skogen står ännu kvar.

SWAHILI
I begynnelsen fanns bara gud, århundrade efter århundrade. När han beslöt att han skulle skapa ljuset
blev det den första morgonen. Ljuset spred sig över natthimlens horisont i regnbågens alla färger, och
herren gladde sig åt dess skönhet. Av detta ljus skapade han alla människosjälar som skulle komma att
leva i framtiden, för gud kände redan till allt som ännu inte var. Först skapades profeternas själar,
därefter helgonens, de fromma och gudfruktiga tillbedjarna som vigde sitt liv åt herren. Deras själar
lyser upp mörkret i all evighet. Sedan skapade herren de oräkneliga själarna hos vanliga människor som
lyste likt stjärnstoft i skyn. Änglarna skapades av ljuset. De är så klara att de aldrig kan ljuga, för
deras lysande kroppar är genomskinliga och består av renhet och en önskan att tillbe gud och hjälpa
människor. Efter ljuset skapade gud 7 stora ting : himlavalvet, tronen, pennan, boken, trumpeten,
paradiset och helveteselden. Himlavalvet är ett tält över den ofantliga tronen där herren gud sitter.
Pennan sträcker sig från himlen till jorden. Dag och natt skriver den ner alla mäns och kvinnors öden.
Det fjärde som gud skapade var boken. Där har alla händelser som någonsin kommer att äga rum skrivits ner.
Människan kan inte göra uppror mot gud när någon olycka inträffat. Hon måste böja sig, för hon vet:
"Det står skrivet. Det är hans vilja." Det femte som gud skapade var domedagens trumpet. Den kommer att
kungöra slutet på världen och guds dom över alla själar som han skapat. Sedan skapade han paradiset som
är en lustgård där de goda och lydiga själarna lever i kärlek till gud och varandra. Guds sjunde skapelse
var den stora elden i helvetet. Där lever de onda i eviga kval. Under sin tron skapade gud ett oerhört
stort träd som kallas livets träd. På detta träd finns miljontals löv, vissa friska och gröna, andra gamla
och vissnade. De är våra liv. Gud känner alla våra namn, och han har skrivit ett namn på varje blad. På
hans önskan singlar då och då ett blad ner, men innan det når jorden kommer en ängel och läser namnet
på bladet. Ängeln meddelar sedan dödsängeln namnet och dödsängeln stiger ner till jorden och letar rätt på
den som bär namnet var hon än befinner sig. Dödsängeln förklarar: "Din timme är slagen. Din tid är ute."
Döden skiljer så kropp och själ åt, för döden skjuter inte upp någonting. Efter allt detta skapade gud
jorden och solen. Jorden var ett enda stort hav. Solens varma strålar fick diset att stiga och bilda
färggranna moln som vandrar över himlen. Sedan befallde gud landet att höja sig ur havet. Landet var kargt
och kalt och gud såg till att det fick grön växtlighet. Skogar med höga träd reste sig och täckte bergen,
böljande gräs växte på kullarna och rader av palmer stod och viskade längs havsstranden. Gud lät solen
sänka sig i väst. Han målade himlen i rött och guld och tog bort ljuset från världen. Han hängde upp flera
starka ljus i skyn. Dem kallade han stjärnor, och han gav dem varsin bana att röra sig i. Det är bara gud
som vet hur många stjärnor som finns och hur de vandrar. För gud är allting enkelt, för den oändliga himlen
finns långt nedanför hans väsen. Gud skapade en ofantlig tupp med granna fjädrar. Den står i himlen och gal
varje morgon precis för gryningen, så att tupparna på jorden hör honom. Då börjar också de gala, så folk vet
att det är dags att stiga upp och börja tillbe herren. Det finns ingen viktigare syssla varken i himlen
eller på jorden. Sedan skapade gud djuren och delade upp dem i 4 kategorier. Först de som simmar. De har
valen till kung. Sedan kom de som krälar och de pytonormen till kung. Därpå de som flyger. Deras kung är
örnen. Sist kom de som går på fyra ben. De har lejonet till kung. Det finns också 4 olika sorters varelser
med intelligens. Det är änglarna som är gjorda av ljus. Så är det djinnerna eller vindandarna. De är gjorda
av luften. Därpå kommer djävlarna eller de onda andarna, som är gjorda av eld, och till sist människorna
som är skapade av jord. Alla guds varelser föds och måste därför så småningom dö. Ingenting lever för evigt
utom gud. Den platta jorden och havet som omger den är som ett tefat som gud satt på en tjurs fyra horn.
Tjuren står på ryggen på en jättelik fisk som simmar i ett annat hav, vars djup är okänt. Jorden består av
7 nivåer med luft emellan som våningarna i ett torn. Första jorden eller högsta våningen bebos av människor,
adams barn. En våning längre ner är vindarnas hem. De bor precis under jorden. Det är därför det är ett så
kraftigt vinddrag i grottor. Vindarna blåser genom dem in i vår värld. På tredje jorden bor ett slags människor
med hundansikten och stora öron. De är frommare än adams barn och skall inte dömas på domedagen. Egentligen
är de ett slags förklädda änglar. På fjärde våningen förvarar eldväktaren sina svavelberg. De ger näring åt
alla hans eldar. När vi kommer ner till femte jorden blir det hemskt. Där bor ett slags skorpioner som är stora
som kameler. Deras svans innehåller ett ton gift, och det räcker med en droppe för att döda havets alla fiskar.
Nere på sjätte våningen finns de fördömdas själar, och de piskas med glödheta stålstavar till evighetens slut.
I den sjunde, understa våningen bor djävulen. Han kallas Iblis. Han sitter på en tron och är omgiven av demoner,
som han skickar iväg för att de ska spionera på adams barn och locka dem till synd. Det riktiga helvetet ligger
ännu djupare ner. Detta skapade gud i vrede. De som vistas i helvetet måste klättra i 70 år för att komma upp
därifrån. Också helvetet består av 7 nivåer. Allra längst ner darrar de värsta brottslingarnas själar i en evig köld.

EGYPTISK
I tidernas begynnelse var allt ett kaotiskt vatten, ett bottenlöst hav. Mörker och tystnad härskade.
Men nere i detta vattendjup fanns redan skaparens formlösa ande som var alla tings fader och moder.
Skaparen hade många skepnader och många namn. Han hette Ra, han hette Ra-Atum, Ra-Horakhty och andra namn.
För egyptierna var skapelsen den enda verkligt betydelsefulla tilldragelsen i historien och det finns
många berättelser om hur skapelsen gick till. Men alla berättelser säger att skaparen i begynnelsen steg
upp ur den vattenfyllda avgrunden som kallas nun. Det sägs att en jordbank sakta höjde sig ur det vilda
djupet, just så som Egypten tycks höja sig ur vattnet när nilen drar sig tillbaka vid sommartiden. Denna
jordbank var det första landet. Där kunde skaparen äntligen ikläda sig en kropp. I skepnad av en fenixfågel
med flammande fjädrar landade han på detta urtidsland. Hans skrik var det första ljud som bröt tystnaden
i skapelsen. En annan berättelse säger att 8 varelser med grod- och ormhuvuden simmade omkring i det
bottenlösa havsdjupet i tidernas början. Dessa kallades Ogdoden - de 8 väsendena. Det var nun och nunet,
havets gudapar, det var kek och keket, mörkrets gudar, det var amon och amonet, det osynligas gudar och
så hek och heket, den oändliga rymdens gudapar. Dessa 8 varelser simmade tillsammans och skapade det stora
ägg som skaparen skulle födas ur. Detta urtidsägg hade enligt en annan historia lagts på jordbanken av en gås.
När gåsen lagt sitt ägg kacklade den och detta kackel var det första ljudet i världen. Den Stora kacklaren
satt under oändliga tidsrymder på jordbanken och ruvade sitt ägg tills det slutligen kläcktes. Ur ägget
kröp en lysande fenixfågel. De 2 halvorna av äggskalet skilde havsdjupen åt och skapade en rymd där skaparen
kunde forma sin värld. Det berättas också hur havsdjupen var insvepta i mörker tills den första lotusblomman
dök upp ur djupet. Den var blå, och sakta öppnade den sina kronblad. Där satt en ung gud i blommans gyllene
mitt. En ljuv doft spred sig över vattnen. Det gudomliga barnets kropp lyste och ljuset fördrev mörkret runt
omkring. Detta barn var skaparen, solguden, allt livs ursprung. Varje kväll sluter sig lotusblomman på nytt
och sänker sig ner under vattenytan. Nästa morgon i grynningen kommer den upp igen. Men under natten härskar
kaos tills guden i lotusblomman återvänder. I tidernas begynnelse besegrades inte de kaotiska krafterna för
gott, utan omgav jorden i form av ormar som svävade omkring i rymden för att anfalla. Kampen mellan ordning
och kaos kommer alltid att existera. I alla dessa olika berättelser är skaparen där nere i de bottenlösa
havsdjupen medveten om att han är ensam. Ensamheten blev svår att stå ut med, och han längtade efter andra
varelser som han kunde dela den nya världen med. I skaparens tankar formades gudarna och allt annat som
existerar. När hans tankar skapat dem fick de liv genom att han gav dem namn. Tanken och ordet var den
skapande kraften.

SAN
Dxui var Dxui, skapelsens första ande. Hans verk var många. När solen steg var Dxui en blomma och på
natten en man. Följande dag var han ett träd som bar riklig frukt. Solen gick ned igen och han blev
Dxui, en man. När Dxui vaknade såg han solen för första gången och förstod att han var ensam. Då blev
han ett träd som bar frukt men också var täckt av taggar. Då framträdde den första kvinnan och försökte
ta frukten, men trädet försvann och kvinnan skrek och lade sig ned på jorden och dog. Dxui blev en
fluga och sedan vatten, sedan en blomma, en fågel, sedan den som snärjer fågeln och sedan den som åt
fågeln. Åter blev han en man och han jagades av andra män och då blev Dxui en stor fågel och flög till
sin far och mor. När Dxuis far kände igen honom blev han en man. Han dog och blev en ödla, den äldsta
av alla varelser.

Fortsätt