FAKTA OM AFRIKA

MYTOLOGI

SKAPELSEMYTER

ZULU
I begynnelsen fanns ett stort träskland i de nordliga länderna. Det kallades
Uhlanga och där växte många slag av vass och säv i olika färger. En
morgon steg himmelsguden ner från skyn och gifte sig med Uhlanga.
Sedan tog han vasstrån av olika färger och gjorde dem till människor.
Han gjorde en man och en kvinna av varje sorts vass. Dessa urmänniskor
kallades ukulunkuli eller förfäder. Sedan placerade guden ut solen och
månen på himlen och han lät solen färdas på dagen och månen på natten.
Han tog dit bantufolk och det vita folket och han tog dit nötkreatur, får,
getter och hundar. Han skapade vildmarkens alla djur, stäppens och
skogens alla fåglar och insekter och så flodernas och sjöarnas alla fiskar
och andra djur. En dag kallade den store guden till sig kameleonten
Unwaba och sade :
- Du ska bege dig till det folk som jag har skapat och så ska du säga till dem :
"Människorna kan inte dö".
Kameleonten befann sig högt upp i ett träd och började makligt stiga ner
mot jorden. Den gick långsamt och försiktigt och trampade längs grenarna.
Det tog lång tid för den att komma fram. Innan den nått sitt mål hade
Den store ändrat sig. Han kallade nu till sig ödlan Intulo och sade till honom :
- Du ska bege dig till människorna och säga att de alla ska dö så
småningom. Nötkreaturen, fåren, hundarna och allt som lever ska dö.
Ingenting blir kvar på jorden för alltid.
Kameleonten Unwaba fortsatte under tiden sin färd i maklig takt.
Den stannade då och då för att äta av löven på buskarna och sträckte
sedan fram det ena varsamma benet efter det andra. Ödlan Intulo kilade
på helt hastigt och han var den som kom först ner till jorden och
förkunnade Den stores budskap :
- Alla människor ska dö, både vita och svarta. Alla djur ska dö,
både tama och vilda. Ingenting ska bli kvar.
Strax därpå kom kameleonten fram. Han såg sig noga omkring och
sedan tog han sig för att kalla på människorna för att de skulle lyssna
på hans budskap. Men det var för sent. Den Store gudens ord kan
inte tas tillbaka. Det var ödlan Intulos budskap som kom att gälla.
Och sedan dess är alla levande varelser dömda att dö och lämna
sina barn kvar. Det berättas också att när den Store guden skapade
människan skapade han inte bara svarta och vita, utan alla slags
människor och djur. Han skapade solfolket, elefantfolket, bushmän
och många, många fler. Av bantufolket skapade han 31 olika stammar.
När Den store var färdig med att skapa levande varelser såg han
sig omkring och så befallde han :
- Låt det komma vatten så att alla människor och djur kan dricka.
Och låt det komma eld, så att människorna kan laga sin mat.
Han såg att jorden var röd och bördig och han lät kvinnorna gräva i den.
Han såg på träden och han lät männen hugga ner så många de behövde
för att bygga sina hus. Och han såg till att männen gjorde hackor till
kvinnorna, så att de kunde så frön och odla hirs. Kvinnorna måste hämta
ved i skogen och mala sädeskornen och laga maten. Männen ska vakta
boskapen och försvara sitt folk. Så gjorde den Store guden upp regler
för det mänskliga livet.

BAKUBA
Universum skapades av en enda gud som heter Mbombo och i begynnelsen
fanns ingenting utom mörker och vatten som Mbombo härskade över. En
dag fick Mbombo frutansvärt ont i magen och kräktes upp solen, månen
och stjärnorna. Nu blev det ljust överallt, och solens strålar fick vattnet att
förvandlas till ånga och stiga upp som moln. Och medan vattnet sjönk
började torra kullar sticka upp här och var. Mbombo kräktes igen,
och nu kom det upp träd ur hans mun och så kom den första kvinnan,
leoparden, örnen, den fallande stjärna, städet, apan Fumu, den första
mannen, himlvalvet, rakkniven, medicin och blixten, som var bråkmakaren
bland allt detta. Blixten hade så våldsamt humör och var till så mycket besvär
att Mbombo jagade iväg den upp i skyn, där den numera bor. Men när
blixten var borta klagade människorna över att de var utan eld. Då visade
Mbombo dem hur man drar elden ur träd.
- Det finns eld i varje träd, sade han.
Så lärde han dem att tillverka elddrillen för att få fram elden. Men blixten
ställer fortfarande till bekymmer ibland när den slår ner på jorden. Den första
kvinnan fick en son som hette Woto och en dotter som hette Labama. När
Woto blev vuxen flyttade han västerut med sina barn och förändrade deras
språk genom att stryka medicin på deras tungor. De slog sig ner i öknen
och där blåste Woto i ett horn. Strax reste sig ur den ofruktbara sanden
en hel skog av träd. Och den skogen står ännu kvar.

SWAHILI
I begynnelsen fanns bara gud, århundrade efter århundrade. När han
beslöt att han skulle skapa ljuset blev det den första morgonen. Ljuset
spred sig över natthimlens horisont i regnbågens alla färger, och herren
gladde sig åt dess skönhet. Av detta ljus skapade han alla människosjälar
som skulle komma att leva i framtiden, för gud kände redan till allt som
ännu inte var. Först skapades profeternas själar, därefter helgonens,
de fromma och gudfruktiga tillbedjarna som vigde sitt liv åt herren. Deras
själar lyser upp mörkret i all evighet. Sedan skapade herren de oräkneliga
själarna hos vanliga människor som lyste likt stjärnstoft i skyn. Änglarna
skapades av ljuset. De är så klara att de aldrig kan ljuga, för deras lysande
kroppar är genomskinliga och består av renhet och en önskan att tillbe gud
och hjälpa människor. Efter ljuset skapade gud 7 stora ting : himlavalvet,
tronen, pennan, boken, trumpeten, paradiset och helveteselden. Himlavalvet
är ett tält över den ofantliga tronen där herren gud sitter. Pennan sträcker
sig från himlen till jorden. Dag och natt skriver den ner alla mäns och kvinnors
öden. Det fjärde som gud skapade var boken. Där har alla händelser som
någonsin kommer att äga rum skrivits ner. Människan kan inte göra uppror mot
gud när någon olycka inträffat. Hon måste böja sig, för hon vet :
"Det står skrivet. Det är hans vilja."
Det femte som gud skapade var domedagens trumpet. Den kommer att kungöra
slutet på världen och guds dom över alla själar som han skapat. Sedan skapade
han paradiset som är en lustgård där de goda och lydiga själarna lever i kärlek till
gud och varandra. Guds sjunde skapelse var den stora elden i helvetet. Där lever
de onda i eviga kval. Under sin tron skapade gud ett oerhört stort träd som kallas
livets träd. På detta träd finns miljontals löv, vissa friska och gröna, andra gamla
och vissnade. De är våra liv. Gud känner alla våra namn, och han har skrivit ett
namn på varje blad. På hans önskan singlar då och då ett blad ner, men innan
det når jorden kommer en ängel och läser namnet på bladet. Ängeln meddelar
sedan dödsängeln namnet och dödsängeln stiger ner till jorden och letar rätt på
den som bär namnet var hon än befinner sig. Dödsängeln förklarar :
"Din timme är slagen. Din tid är ute."
Döden skiljer så kropp och själ åt, för döden skjuter inte upp någonting. Efter
allt detta skapade gud jorden och solen. Jorden var ett enda stort hav. Solens
varma strålar fick diset att stiga och bilda färggranna moln som vandrar över
himlen. Sedan befallde gud landet att höja sig ur havet. Landet var kargt och
kalt och gud såg till att det fick grön växtlighet. Skogar med höga träd reste sig
och täckte bergen, böljande gräs växte på kullarna och rader av palmer stod och
viskade längs havsstranden. Gud lät solen sänka sig i väst. Han målade himlen i
rött och guld och tog bort ljuset från världen. Han hängde upp flera starka ljus i
skyn. Dem kallade han stjärnor, och han gav dem varsin bana att röra sig i. Det
är bara gud som vet hur många stjärnor som finns och hur de vandrar. För gud
är allting enkelt, för den oändliga himlen finns långt nedanför hans väsen. Gud
skapade en ofantlig tupp med granna fjädrar. Den står i himlen och gal varje
morgon precis för gryningen, så att tupparna på jorden hör honom. Då börjar
också de gala, så folk vet att det är dags att stiga upp och börja tillbe herren.
Det finns ingen viktigare syssla varken i himlen eller på jorden. Sedan skapade
gud djuren och delade upp dem i 4 kategorier. Först de som simmar. De har
valen till kung. Sedan kom de som krälar och de pytonormen till kung. Därpå
de som flyger. Deras kung är örnen. Sist kom de som går på fyra ben. De har
lejonet till kung. Det finns också 4 olika sorters varelser med intelligens. Det
är änglarna som är gjorda av ljus. Så är det djinnerna eller vindandarna. De är
gjorda av luften. Därpå kommer djävlarna eller de onda andarna, som är gjorda
av eld, och till sist människorna som är skapade av jord. Alla guds varelser föds
och måste därför så småningom dö. Ingenting lever för evigt utom gud. Den
platta jorden och havet som omger den är som ett tefat som gud satt på en
tjurs fyra horn. Tjuren står på ryggen på en jättelik fisk som simmar i ett annat
hav, vars djup är okänt. Jorden består av 7 nivåer med luft emellan som
våningarna i ett torn. Första jorden eller högsta våningen bebos av människor,
adams barn. En våning längre ner är vindarnas hem. De bor precis under jorden.
Det är därför det är ett så kraftigt vinddrag i grottor. Vindarna blåser genom dem
in i vår värld. På tredje jorden bor ett slags människor med hundansikten och
stora öron. De är frommare än adams barn och skall inte dömas på domedagen.
Egentligen är de ett slags förklädda änglar. På fjärde våningen förvarar
eldväktaren sina svavelberg. De ger näring åt alla hans eldar. När vi kommer ner
till femte jorden blir det hemskt. Där bor ett slags skorpioner som är stora som
kameler. Deras svans innehåller ett ton gift, och det räcker med en droppe för att
döda havets alla fiskar. Nere på sjätte våningen finns de fördömdas själar, och
de piskas med glödheta stålstavar till evighetens slut. I den sjunde, understa
våningen bor djävulen. Han kallas Iblis. Han sitter på en tron och är omgiven
av demoner, som han skickar iväg för att de ska spionera på adams barn och
locka dem till synd. Det riktiga helvetet ligger ännu djupare ner. Detta skapade
gud i vrede. De som vistas i helvetet måste klättra i 70 år för att komma upp
därifrån. Också helvetet består av 7 nivåer. Allra längst ner darrar de värsta
brottslingarnas själar i en evig köld.

EGYPTISK
I tidernas begynnelse var allt ett kaotiskt vatten, ett bottenlöst hav. Mörker
och tystnad härskade. Men nere i detta vattendjup fanns redan skaparens
formlösa ande som var alla tings fader och moder. Skaparen hade många
skepnader och många namn. Han hette Ra, han hette Ra-Atum, Ra-Horakhty
och andra namn. För egyptierna var skapelsen den enda verkligt betydelsefulla
tilldragelsen i historien och det finns många berättelser om hur skapelsen gick till.
Men alla berättelser säger att skaparen i begynnelsen steg upp ur den vattenfyllda
avgrunden som kallas nun. Det sägs att en jordbank sakta höjde sig ur det vilda
djupet, just så som Egypten tycks höja sig ur vattnet när nilen drar sig tillbaka
vid sommartiden. Denna jordbank var det första landet. Där kunde skaparen
äntligen ikläda sig en kropp. I skepnad av en fenixfågel med flammande fjädrar
landade han på detta urtidsland. Hans skrik var det första ljud som bröt tystnaden
i skapelsen. En annan berättelse säger att 8 varelser med grod- och ormhuvuden
simmade omkring i det bottenlösa havsdjupet i tidernas början. Dessa kallades
Ogdoden - de 8 väsendena. Det var nun och nunet, havets gudapar,
det var kek och keket, mörkrets gudar, det var amon och amonet, det
osynligas gudar och så hek och heket, den oändliga rymdens gudapar.
Dessa 8 varelser simmade tillsammans och skapade det stora ägg som
skaparen skulle födas ur. Detta urtidsägg hade enligt en annan historia lagts
på jordbanken av en gås. När gåsen lagt sitt ägg kacklade den och detta
kackel var det första ljudet i världen. Den Stora kacklaren satt under
oändliga tidsrymder på jordbanken och ruvade sitt ägg tills det slutligen kläcktes.
Ur ägget kröp en lysande fenixfågel. De 2 halvorna av äggskalet skilde
havsdjupen åt och skapade en rymd där skaparen kunde forma sin värld. Det
berättas också hur havsdjupen var insvepta i mörker tills den första
lotusblomman dök upp ur djupet. Den var blå, och sakta öppnade den sina
kronblad. Där satt en ung gud i blommans gyllene mitt. En ljuv doft spred sig
över vattnen. Det gudomliga barnets kropp lyste och ljuset fördrev mörkret
runt omkring. Detta barn var skaparen, solguden, allt livs ursprung. Varje kväll
sluter sig lotusblomman på nytt och sänker sig ner under vattenytan. Nästa morgon
i grynningen kommer den upp igen. Men under natten härskar kaos tills guden i
lotusblomman återvänder. I tidernas begynnelse besegrades inte de kaotiska
krafterna för gott, utan omgav jorden i form av ormar som svävade omkring i
rymden för att anfalla. Kampen mellan ordning och kaos kommer alltid att existera.
I alla dessa olika berättelser är skaparen där nere i de bottenlösa havsdjupen
medveten om att han är ensam. Ensamheten blev svår att stå ut med, och han
längtade efter andra varelser som han kunde dela den nya världen med.
I skaparens tankar formades gudarna och allt annat som existerar. När hans
tankar skapat dem fick de liv genom att han gav dem namn. Tanken och
ordet var den skapande kraften.

SAN
Dxui var Dxui, skapelsens första ande. Hans verk var många. När solen steg var
Dxui en blomma och på natten en man. Följande dag var han ett träd som bar
riklig frukt. Solen gick ned igen och han blev Dxui, en man. När Dxui vaknade
såg han solen för första gången och förstod att han var ensam. Då blev han ett
träd som bar frukt men också var täckt av taggar. Då framträdde den första
kvinnan och försökte ta frukten, men trädet försvann och kvinnan skrek och lade
sig ned på jorden och dog. Dxui blev en fluga och sedan vatten, sedan en
blomma, en fågel, sedan den som snärjer fågeln och sedan den som åt fågeln.
Åter blev han en man och han jagades av andra män och då blev Dxui en stor
fågel och flög till sin far och mor. När Dxuis far kände igen honom blev han en
man. Han dog och blev en ödla, den äldsta av alla varelser.

Fortsätt