DJUR

AFRIKANSK SKEDSTORK
Platalea alba

En helvit fågel med en skedformad näbb, rött naket skinn på främre delen av huvudet och ansiktet
samt röda ben. Den övre näbbhalvan är blågrå med rött på spetsen och den undre näbbhalvan är mörkare.
Näbben är lång, bred och tillplattad. Längd 48-110 cm. Lever i träsk, sjöstränder, slätter och savanner.
Vanligen 2-5 ägg, ruvningstid ca. 21 dygn. Ungarna stannar i boet i 20-30 dagar.

SYDAFRIKANSK BABIAN
Papio ursinus

Spensligt byggd. Svansen hålls som om den vore avbruten. Översidans färg varierar från mörkbrun
till olivgrå. Längd upp till 1 m. Svanslängd 45 cm. Vikt upp till 40 kg. Lever i gräs, busk och
trädsavanner med isolerade klippor. Mark och trädlevande dagdjur. Vilar om natten i träd eller
klippor. Dräktighetstid 173-193 dygn, 1 unge sällan 2.

Den sydafrikanska babianens utbredning

GRÅ KRONTRANA
Balearica regulorum

Krontranan har en guldgul tofs som krona, en stor vit fläck på kinderna, svart panna och
röda markeringar. Halsen är ljust grå, ryggen mörkt grå, stjärten brun och vingarna svarta
och vita. Den grå krontranan är den mest färggranna fågeln i tranfamiljen. Lever på afrikas
torra savanner. Honan och hanen lever i par tillsammans med andra krontranor. När de letar
mat, hjälps de ofta åt. De går på en linje och stampar hårt i marken. Kroppslängd 95 cm.
Vikt 2-3 kg. Ruvningstid 28-35 dygn. Antal ägg 2-3 / kull.

ÄLGANTILOP
Tragelaphus oryx

Den största antilopen i östra och södra afrika. Färgen varierar hos olika raser. 3 raser.
Längd upp till 3,35 m. hos hanen, 2,6 m. hos honan. Svanslängd 50-85 cm. Höjd och vikt upp
till 1,76 m. och 1 000 kg hos hanen, 1,55 m. och 580 kg hos honan. Lever i gräs busk och
trädsavanner, glesa skogar och skogsbryn, kust och bergshedar, halvöknar, i bergen upp
till 4 500 m. Aktiva både dag och natt. Kan nästan utan att ta sats hoppa över 2,5 m. höga
hinder. Kan helt vara utan vatten men dricker regelbundet om ytvatten finns. Dräktighetstiden
8,5-9 månader, 1 kalv ibland 2.

Älgantilopens utbredning

GRÖN MARKATTA
Chlorocebus aethiops

Huvudets hårprydnader (diadem och polisonger) varierar mycket hos de 21 raserna. Längd upp
till 83 cm. Svanslängd 50-114 cm. Vikt upp till 7,7 kg. Lever i busk och trädsavanner och
gärna med närhet till vatten. Mark och trädlevande dagdjur. Lever i flock. Den springer snabbt
på marken och simmar bra. Dräktighetstid 175-203 dygn, 1 unge.

Den gröna markattans utbredning

KOANTILOP
Alcelaphus buselaphus

Färgen varierar hos olika raser från ljusbeige till brunröd. Båda könen har horn, som till
form och storlek är olika hos skilda raser. 13 underarter. Längd upp till 2,45 m. Svanslängd
45-70 cm. Höjd och vikt upp till 1,45 m. och 200 kg. Lever i gräs, busk och trädsavanner i
låg och högländer, halvöknar. Dagdjur, lever i hjordar på 4-15 djur ibland upp till 30. Kan
vara utan vatten under långa perioder och den springer snabbt. Dräktighetstid 7,5-8 månader,
1 unge sällan 2.

Koantilopens utbredning

GIRAFF
Giraffa camelopardalis

Giraff

Giraffen är det högsta djuret i världen, den kan bli upp till 5 m. och väga över 1 000 kg.
Den kan ha 2, 4, eller 5 horn. Det finns 9 underarter av giraffen.
Nigeriansk giraff G.c.peralta, Kordofangiraff G.c.antiquorum
Nubisk giraff G.c.camelopardalis, Nätgiraff G.c.reticulata
Rothschildgiraff G.c.rothschildi, Massaigiraff G.c.tippelskirchi
Thornicrofts giraff G.c.thornicrofti, Angolansk giraff G.c.angolensis
Sydafrikansk giraff G.c.giraffa. Lever i busk och trädsavanner samt glesa skogar särskilt
med acacior och miombo. Dagdjur. Färg och teckning varierar mycket i olika och samma områden.
Giraffen har färgseende. Giraffen har 7 halsknotor precis som människan, ungarna kallas för kalv,
den väger vid födseln 45-70 kg, en giraffkalv dricker inte vatten föränn den blir 1 år gammal,
den diar tills dess. De unga giraffhanarna lämnar flocken när de är ungefär 3 år gamla och bildar
egna grupper. Giraffer är passgångare.

Giraffens utbredning

AFRIKANSK LUNGFISK
Protopterus aethiopicus
Protopterus dolloi
Protopterus amphibius
Protopterus annectens

Det finns 4 arter i afrika och de blir 44-180 cm långa och kan väga upp till 40 kg. De saknar
tänder i käkarna. De har i stället kraftiga tandplattor inne i gommen som är specialiserade på
att krossa och mala födan, som huvudsakligen består av olika insekter, kräftdjur och musslor.
De kan också äta andra fiskar. De slukar inte födan hel utan biter små bitar, på samma sätt som
pirayor. Alla lungfiskar är sötvattensarter. De har tunna trådaktiga bröst och bukfenor som helt
saknar förbenade delar. Fjällen är små och simblåsan har utvecklats till ett par lungor. Både
de afrikanska och den sydamerikanska lungfisken har två lungor (Dipneumonia). Under torrperioderna
när vattnet sjunker undan i de områden som översvämmats under regnperioden så drar sig andra
fiskarter mot floderna och det kvarvarande vattensamlingarna, lungfiskarna stannar däremot kvar
och när vattennivån blir för låg gräver de ner sig. Den tillbringar sedan 8-9 månader i väntan på
nästa regnperiod på detta sätt. Lungfisken använder kraftiga vattenstrålar som de genererar genom
med munnen för att "gräva" ner sig. När gången är lika djup som lungfisken är lång utvidgar
lungfisken den nedre delen och lägger sig där dubbelvikt. Lungfisken ligger sedan och väntar på
att vattnet skall sjunka och går endast upp till ytan för att andas. När vattnet sjunkit undan och
torrperioden startar utsöndras slem från fiskens hud, detta slem torkar till en tunn men stark
kokong som omger hela kroppen med ett litet hål genom vilket lungfisken kan andas. metabolismen hos
lungfisken sänks och djuret går in i en sorts dvala. Exakt vad som styr de fysiologiska förändringarna
i samband med lungfiskarnas dvala är inte känt. När sedan regnperioden startar, ofta med skyfall,
fylls lungfiskens "bo" med vatten och detta "väcker" lungfisken som simmar upp ur boet. Den stannar
ofta i närheten av "boet" tills det finns tillräckligt med vatten och vegetation för att gömma sig i.
Lungfiskarna bygger också en annan typ av "bo" som används vid fortplantningen. Detta bo används för
att skydda ägg och ungar som vaktas av hannen. genom långsamma simrörelser åstadkommer hannen en
vattenström över äggen för att hålla syrehalten i vattnet uppe.

Afrikanska lungfiskens utbredning

SKRIKHAVSÖRN
Haliaeetus vocifer

Det är en mellanstor örn. Den lever mestadels på fisk men kan också ta flamingos och andra
vattenfåglar eller äta kadaver, och stjäla fångsten från andra fåglar. Den sätter bo från
havsytan upp till 2 000 m., alltid nära sjöar eller sumpmarker. Oftast i träd men om det inte
finns, på marken, i buskar eller på klippor. Den är nötbrun på övre delen och nötfärgad på de
nedre delarna. Stjärt, huvud och nacke är vita hos de vuxna och strimmig med brunt hos ungarna.
Honan är större och tyngre än hanen, honan kan väga upp till 3,5 kg och hanen upp till 2,5 kg.
Vingbredden ligger på ca. 2 m. och hos honan ända upp till 2,3 m. 1-3 ägg läggs med en intervall
på 3 dagar i början av torrsäsongen. Honan ruvar ca. 45 dagar med hjälp från hanen ibland. Ungen
(oftast så är det den största och starkaste som överlever) börjar försöka att flyga efter 65-75 dagar.

BIÄTARE
Merops apiaster

Ovansidan är rödbrun med stora gyllengula ytor, undersidan är turkosblå. Den har en stor gul hakfläck.
Den är 28 cm lång och väger 48-78 gram. Lång stjärt med smala förlängda mittfjädrar. Vingarna är raka
och spetsiga. Näbben ganska stor, spetsig och lätt böjd. Mycket korta ben. En ung biätare är grönare
på ovansidan än en vuxen, brunare på huvudet och har en tvär stjärt. Bygger sina bon i hål i sandjord
och gräver tunnlar i flata marken eller i branta sandbankar. De 6-7 äggen kläcks efter 20 dagar, ungarna
kan flyga när de är 20-25 dagar gamla. Äter bin och getingar. Föredrar öppna landskap med buskar,
telefontrådar och spridda träd.

BLÅPANNAD JACANA
Actophilornis africanus

Sällskaplig, längd 23-30 cm, vinglängd: hanar 14 cm och honor 16 cm. Vikt: hanar 115-224 g
och honor 167-290 g. Upp till 4 ägg. Ruvningstid 21-26 dagar. Äter insekter och deras larver
samt kräftdjur och vattenväxter. Lever vid fuktiga kuster och i inlandet, gillar stillastående
vatten, träskmarker, laguner, långsamt rinnande floder och översvämmade gräsområden, finns även
vid sandbankerna vid de största sjöarna i afrika. Fjäderdräkten är varmt kastanjebrun på kropp
och vingar. Guldgult bröst. Svarta stjärtfjädrar. Vitt ansikte, svart hjässa och ett svart streck
genom varje öga. Näbben är rak med något nedåtböjd spets och den och pannskölden är lysande blå.
Tårna är långa med tunna, vassa klor, vilket gör att fågelns vikt sprids över en stor yta när den
går på flytande vegetation. Tre tår pekar framåt och en bakåt. Den förlängda bakklon ger bra stöd.

Blåpannad jacana utbredning

Fortsätt

© FOTO - MIKAEL PLAHN