GULA FEBERN
Gula febern är en virussjukdom som sprids via myggor tillhörande Aedes
och Haemagogus. Viruset förekommer även hos apor. 3-6 dagar efter
infekterat bett insjuknar man i någon av följande sjukdomsbilder:
övergående feber och huvudvärk under några timmar - hög feber, huvudvärk,
kräkningar och kanske näsblod, läker ut på 2-3 dagar - hög feber, intensiv
huvudvärk, blodiga kräkningar, gulsot, njursvikt, läker ut på 1 vecka -
först insjuknandet som ovan, därefter koma, sänkt temperatur och dödsfall.

TYFOID FEBER
Detta är den "ilsknaste" arten av salmonellabakterien och överförs
via infekterad mat och vatten. 10-14 dagar efter smittotillfället så
insjuknar man med hög feber och ett påverkat allmäntillstånd.
Diarréerna är mindre framträdande än vid övriga salmonellainfektioner.

EBOLA VIRUS
Blödarfeber eller virala hemorragiska febrar (VHF) - varav flera är
zoonoser, d.v.s. sjukdomar som kan drabba såväl djur som människa.
Smittspridningsvägarna är ofullständigt klarlagda. I vissa fall kan smittan
överföras direkt från djur, t.ex. apor. I andra fall sprids smittan troligen
med insekter. I vissa fall återigen är smittan troligen luftburen (aerosol).
Vissa virus tycks kunna smitta från person till person via inhalation eller
annan nära kontakt med kroppsvätskor och andra utsöndringar.
Man insjuknar med influensaliknande symtom som frossa, feber,
huvudvärk och muskelvärk. Efter några dagar kan sjukdomsbilden
förvärras med koagulationsdefekter, blödningar och organpåverkan.
I de svåraste fallen förvärras sedan blödningarna, och ett chocktillstånd
utvecklas. Ebola-viruset förstör celler i vitala organ och leder till
okontrollerade blödningar genom ögon, öron, slemhinnor och hud.

DENGUE FEBER
Denguefeber är en influensaliknande febersjukdom. Den orsakas av ett
virus som sprids via myggor, tillhörande Aedes släktet.
Förutom människa kan sannolikt vissa apor fungera som reservoar.
Inkubationstid: 5-10 dygn. Börjar med akut med feber, huvudvärk,
rygg-, muskel -och ledsmärtor samt kärlsprängda ögon. Efter några
dagars sjukdom uppträder ofta också ett mässlingliknande hudutslag.
I ett senare skede kan punktformiga hudblödningar ses på främst
fotryggar och händer samt i armhålor. Hemorragisk dengue är ett
mycket allvarligare sjukdomstillstånd med en inte obetydlig dödlighet,
blödningar ses i många inre organ liksom från mag- / tarmkanalen,
och patienten kan dö i en blödningschock.

LASSA FEBER
Tillhör gruppen Arenaviridae och är närmast besläktat med
juninvirus och machupovirus. Det är ett höljebärande, enkeltrådigt
RNA-virus. Viruspartiklarna är runda, ovala eller pleomorfa till formen.
En akut febersjukdom som vanligen varar 1-4 veckor. Dominerande
symtom utgörs av feber, huvudvärk, halsont, hosta, kräkningar,
diarréer samt värk i bröst och buk. I svåra fall förekommer också
cirkulationskollaps och koagulationsrubbningar, cerebral påverkan
(encephalopati) och njursvikt. Leverpåverkan är vanlig, ibland är den
svår. Dödligheten är ca.15 % bland sjukhusvårdade fall. Den viktigaste
kända reseroaren för detta virus utgörs av gnagare av släktet Mastomys.
Den primära smittöverföringen, ute i samhället, tycks främst ske genom
kontakt med feces eller urin, som deponeras på golv, i sängar eller i mat,
från infekterade gnagare. Person till personsmitta kan därefter ske genom
kontakt med kroppsutsöndringar från den sjuke såsom blod, feces och
urin eller genom sexuell kontakt.

MARBURG VIRUS
Viruset är ett enkeltrådigt RNA-virus tillhörande familjen Filovirus.
Namnet syftar på den trådlika strukturen hos detta virus (liksom Ebolavirus).
Den sk. glykoproteingenen bestämmer sekvensen för ett protein innehållande
socker, som sticker ut genom yttermembranen och är specifikt för viruset.
Isolat av Marburgviruset tycks tillhöra en och samma art. Ett ofta akut
insättande sjukdomstillstånd med feber, huvud- och muskelvärk samt faryngit
som dominerande symtom. Senare tillkommer kräkningar, diarréer, utslag
samt mer eller mindre uttalad lever- och njurpåverkan och en ökad
blödningsbenägenhet. Dödligheten är omkring 25%. Någon djurreservoar
är idag inte säkert känd. Primater (människor och apor, marsvin och möss)
är idag de enda, så vitt känt, som kan drabbas av klinisk sjukdom. Kontakt
med blod, urin, feces, uppkastningar och andra kroppsvätskor från den sjuke
kan leda till smitta. Sexuell smittöverföring förekommer.

RIFT VALLEY FEVER
Rift valley fever är en myggburen, akut virusinfektion hos får, nötkreatur
och vissa andra djur, där den främst ger upphov till kastningar samt hög
dödlighet hos lamm och kalvar. Men människan kan också drabbas -
sjukdomen är sålunda en zoonos, d.v.s. en sjukdom som kan smitta
såväl djur som människa. Människan kan smittas via myggor,
men också genom direktkontakt med sjuka djur. Inkubationstiden
anges vara 3-12 dygn. Hos människan ses vanligen plötslig insättande
symtom i form av feber, smärta i extremiteter och leder.
Sjukdomsförloppet är relativt kort (en vecka eller mindre),
men komplikationer kan tillstötta i form av blödningar,
hjärnhinneinflammation och leversvikt. Dödligheten är ca. 1 %.

SNÄCK FEBER
Snäckfeber, schistosomiasis (efter orsakande inälvsmask)
eller bilharzios (efter maskens "upptäckare", tysken Bilharz).
Människan smittas vid kontakt med cerkarieinnehållande sötvatten.
Äggen utsöndras med urin (S.haema-tobium) eller avföring
(S.mansoni resp. S. japonicum), och spridningen
kan fortsätta. Inkubationstiden till de första symtomen (klådan) anges
vid primärinfektion vara 2-6 veckor. Hos tidigare exponerade kan
symtom efter en ny exposition komma redan efter 1-4 dygn. När
cerkarierna passerar genom huden kan viss klåda uppstå, men
oftast går detta symtomlöst förbi. När larverna förs vidare med
blodcirkulationen kan olika allergiska symtom uppträda.
Det är dock när de fullt utvecklade maskarna producerat sina
ägg och dessa hamnat i vävnaderna, som de egentliga symtomen
uppträder. Äggen ger i vävnaderna upphov till en inflammatorisk
reaktion som med tiden, och särskilt vid hög mask- och äggbelastning,
kan ge ärrbildningar och påverka funktionen hos flera inre organ.
S. haematobium äggen hamnar främst i urinblåsan, och p.g.a.
kronisk inflammation finns risk för försvårat urinavflöde, njurinflammation
och cancer. S. mansoni- och S. japonicum äggen
hamnar i tarmväggen och kan därigenom orsaka diverse
tarmproblem och t.o.m. skrumplever.

WEST NILE FEVER
Är en virussjukdom som sprids via myggor. Det är en zoonos där
flyttfåglar synes vara viktiga för dess utbredning. Orsakas av ett
virus som tillhör gruppen flavivirus. Den överförs till människa via
flera olika myggarter. Ett stort antal fåglar kan fungera som reservoar
- inte minst flyttfåglar. Bland däggdjuren är det inte bara människan
som kan bli smittad, epidemier bland hästar är förekommande. Den
kan inte spridas direkt från människa till människa. Inkubationstiden
anges vanligen vara mellan 3-6 dygn. Sjukdomen kan yttra sig hos
människan på flera olika sätt - ibland uppträder inga symtom alls.
Men då den gör det så är den ofta lindrig med influensalika symtom
som feber, huvud- och muskelvärk. I ungefär hälften av fallen ses
också ett rödflammigt utslag. Ibland (färre än 15% av fallen) är dock
sjukdomen allvarlig med tecken på hjärnhinneinflammation eller
hjärtmuskelinflammation. Vid de utbrott som beskrivits på senare år
har dödligheten hos dessa varit ganska hög, mellan 5-10%. De flesta
av de lindrigare sjuka fallen tillfrisknar inom en vecka.

KRIM - KONGO HEMORRAGISK FEBER
(Crimean-Congo haemorrhagic fever - CCHF) är en fästingburen virussjukdom
(blödarfeber) som kan drabba såväl människor som djur. Den orsakas av ett
Nairovirus i Bunyavirusgruppen. Det finns 32 olika Nairovirus, som alla smittar
via fästingbett, varav 3 har visat sig ge sjukdom hos människan. CCHF-virus är
det viktigaste av dessa. Människor smittas via fästingbett, eller vid kontakt med
färskt blod eller vävnad från sjuka djur, som själva kan ha en lindrig sjukdomsform.
Kontaktsmitta mellan människor finns beskriven. Efter en relativt kort inkubationstid
på 3-6 dagar (upp till 2 veckor) kommer ett tämligen plötsligt insjuknande i feber
ofta med huvud- och muskelvärk. Andra framträdande symtom är allmän
sjukdomskänsla, trötthet, illamående, kräkningar och buksmärtor. Man är ofta
retlig och har kraftiga humörsvängningar. 3-6 dagar in i sjukdomsförloppet
tillkommer blåmärken på bålen, armar och ben. Inte sällan uppträder stora
hudblödningar, inre blödningar och en shockbild. Dödligheten är ca. 30%.

CHIKUNGUNYAVIRUS-INFEKTION
Chikungunyavirus sprids via myggor och är en vektorburen zoonos
d.v.s. en sjukdom som kan överföras mellan djur och människa
och flera olika däggdjur anses vara reservoar för smittan.
Den förekommer framför allt i Östafrika men är även rapporterad
från Indien, Sydostasien och Filippinerna, där större eller
mindre epidemier uppträder regelbundet. Chikungunyavirusinfektion
orsakas av ett virus som tillhör gruppen alphavirus. Sjukdomen
överförs till människa via Aedes-myggor, som helst suger blod
utomhus, främst på morgonen och i skymningen. Flera däggdjur
samt även fåglar kan fungera som reservoar. Sjukdomen kan ej
spridas direkt från människa till människa. Inkubationstiden
anges vanligen vara mellan 3-12 dygn. Sjukdomen är mycket lik
denguefeber och insjuknandet är akut med hög feber, huvudvärk,
muskelvärk samt, vilket är mycket typiskt, värk i lederna.
Många får också ett okarakteristiskt hudutslag och några kan
också få små blödningar, framför allt från näsa och tandkött.
Sjukdomen anses vara mycket godartad men fall av hjärn- och/eller
hjärnhinneinflammation finns beskrivna.