MALARIA
Malaria är den vanligaste livsfarliga tropiksjukdomen, det är en
parasitsjukdom som överförs via bett av anophelesmyggor.
Det finns fyra arter:
falciparum, vivax, ovale och malariæ.
Den kortaste tiden mellan stick av infekterad mygga till symtom är 6 dagar,
plötslig feber och svår frossa är de klassiska symtomen. Inom loppet av
6-10 timmar blir man först kall och blek, sedan högröd och högfebril och
därefter svettig och sjöblöt när febern sjunker.

KOLERA
Vibrio cholerae är en diarrésjukdom som orsakas av bakterier.
Sjukdomen smittar genom att infekterad avföring förorenar mat och
dricksvatten. Kolerabakterien bildar ett slags gift som påverkar utbytet
av vätska och salter i tarmen. Resultatet blir att man kan få mycket
svåra vattniga diarréer, 10-20 liter per dygn, som kan leda till
allvarlig uttorkning och saltstörningar.

GIARDIAINFEKTION
Giardiasis är en tarminfektion orsakad av Giardia lamblia
(synonymt G. intestinalis, G. duodenalis), ett encelligt
"urdjur" , protozo. Flera genotyper av Giardia lamblia finns,
men endast genotyp A och B infekterar människa. Parasiten
invaderar ej vävnaderna. Den förekommer i två former; som
vegetativ form i tarmen (trofozoit) och som ett vilostadium
(cysta). Cystorna är den smittsamma formen. De är relativt
motståndskraftiga och överlever vid temperaturer från 0° till
+60°C. De är känsliga för intorkning. Giardia kan inte föröka
sig utanför sin värdorganism. Giardia utsöndras via avföring
och smittan sker vanligen via avföringsförorenat vatten, ibland
via livsmedel. Smitta person till person har setts på instutioner
och daghem. Smittan kan också spridas sexuellt. Inkubationstiden
är vanligen 7-10 dygn (3-25 dygn). G. lamblia infekterar övre
delen av tunntarmen. Hur parasiten orsakar sjukdom är ej helt
känt. Man kan vara bärare utan att ha några symtom alls. Många
har dock en diarré, so mkan vara långvarig, med magkramper,
trötthet och viktminskning.

MATFÖRGIFTNING
Här tas endast upp matförgiftningar som orsakas av mikroorganismer
och deras toxiner. Livsmedelsburen smitta/matförgiftning kan delas
upp i två olika grupper, infektion och förgiftning.
Infektion: Maten innehåller mikroorganismer som från mag-och tarm-
kanalen tränger in i tarmväggen och orsakar inflammation (t.ex.
salmonella, shigella, campylobacter, yersinia).
Förgiftning: Maten blir förorenad av framför allt bakterier som vid
sin tillväxt bildar bakteriegifter t.ex. staphylococcus aureus,
clostridium perfringens och bacillus cereus. Clostridium botulinum
är också en toxinbildande bakterie men orsakar helt andra symtom än
de övriga. Vissa förorenade mikroorganismer kan också via sina egna
enzymer omvandla t.ex. äggviteämnen i livsmedlet till toxiska produkter.
Symtombild och inkubationstid beror på typen av smitta. I allmänhet
har toxinförgiftningar en kort inkubationstid ( timmar till ett dygn),
medan den vid infektionerna brukar vara något längre och för vissa
smittämnen upptill veckor. Symtomen inkluderar oftast diarréer,
kräkningar, magsmärtor och ibland feber.

MENINGOKOCKINFEKTION
(epidemisk hjärnhinneinflammation)
Meningokocker är ganska vanliga bakterier som under vissa omständigheter
(som man inte känner till) orsakar en allvarlig infektion med blodförgiftning
och infektion i hjärnhinnorna.

HEPATIT A
(epidemisk gulsot)
En virussjukdom, sjukdomen överförs genom att vatten och mat förorenats med
avföring från människa. 2-6 veckor (vanligen ca.30 dagar) efter smittotillfället
så insjuknar man med illamående,aptitlöshet, vitfärgad avföring och brun urin.

HEPATIT B
En virussjukdom, sjukdomen sprids via blod och andra infekterade
kroppsvätskor och orsakar allvarlig inflammation i levern.
2-6 månader efter smittotillfället insjuknar man med illamående,
aptitlöshet, vitfärgad avföring och brun urin.

HEPATIT E
Orsakas av ett virus som sprids främst via vatten och yttrar sig
ungefär som Hepatit A, den klassiska s.k. epidemiska gulsoten.
Viruset liknar calicivirus. Viruset utsöndras med avföring och
sprids via förorenat vatten eller förorenat livsmedel. Inkubations-
tiden har ansetts vara 4-6 veckor. Liksom Hepatit A är sjukdomen i
regel godartad och går aldrig över i kroniskt stadium. Dödligheten
tycks generellt vara låg men är högre om det är en gravid kvinna
som drabbas.

PLESIOMONAS SHIGELLOIDES
Är en av många bakterier som kan orsaka matförgiftning.
Den är en stavformad och gisselförsedd bakterie, som är
vanligt förekommande i tropiska och subtropiska områden.
Människan smittas via förorenat dricksvatten eller livsmedel,
fr.a. fisk och skaldjur. Inkubationstiden anges till ca. 2 dygn.
Bakterien ger upphov till diarré av varierande svårighetsgrad.

PEST
Pesten har under lång tid varit en av våra mest fruktade
infektionssjukdomar och har under historien kallats bl.a.
för digerdöden och svarta döden. Pesten orsakas av en bakterie,
Yersinia pestis. Flera olika gnagare fungerar som reservoar
för bakterien. Bakterien sprids i första hand via råttor och
deras loppor. Epidemiska utbrott har i regel föregåtts av en
"pestepidemi" bland gnagare, vanligen råttor. Människan smittas
primärt i regel av pestsmittade loppor men kan sedan sprida
smittan vidare via luften. Inkubationstiden är vanligen 2-4 dygn
(1-7 dygn). Efter bett av pestsmittad loppa insjuknar patienten
akut med hög feber, huvudvärk och förstoring av de lymfkörtlar
som är belägna i anslutning till bettstället-böldpest. Förstoringen
kan bli mycket uttalad, och smältning kan ske så att var töms genom
huden. Bakterien når i regel blodbanan med en allmän blodförgiftning
som följd. Hudblödningar med vävnadsdöd kan upptrada, vilket är bak-
grunden till begreppet "svarta döden". Om inte behandling sätts in i
tid är dödligheten vid böldpest över 50%. Genom att bakterierna ofta
når lungorna och där kan ge upphov till lunginflammation, kan patienten
bli höggradigt smittsam via luftvägarna. Andra människor kan då smittas
direkt av pestsjuka personer och insjukna i lungpest, där förloppet är
särskilt stormande och dödligheten nästan 100% utan behandling.

TUBERKULOS
Tuberkulos är en av de mest spridda infektionssjukdomarna i världen
och man räknar med att c:a två miljarder människor är bärare av
tuberkulosbakterien. Varje år insjuknar minst nio miljoner människor
i aktiv tuberkulos och c:a två miljoner dör. I tredje världen återfinns
80 % av fallen. Globalt är tuberkulos en sjukdom som drabbar barn och
yngre vuxna. Sjukdomen har under senare år fått förnyad aktualitet genom:
kopplingen till HIV/AIDS-sjukdomen, som ökar mottagligheten och därmed
bidrar till en ökad spridningsrisk, klart ökad förekomst i många länder.
Uppkomsten av bakteriestammar som är resistenta mot tuberkulosläkemedel.
Tuberkulos orsakas främst av bakterierna Mycobacterium tuberculosis
och M. bovis. Dessa växer mycket långsamt men är i gengäld också
mycket långlivade och kan under gynnsamma omständigheter överleva i det
fria i åratal. I människokroppen kan den leva under personens hela livstid.
Beroende på sina färgningsegenskaper och utseende i mikroskop benämns
bakterierna ofta för "syrafasta stavar". Mykobakteriella infektioner
förekommer även hos djur, men olika djurarter är olika mottagliga för
infektion. Den "humana" arten, M. tuberculosis, kan också infektera
andra däggdjur, t.ex. apor, elefant, hund och katt. Nötboskapens tuberkulos,
s.k. bovin tuberkulos, kan överföras mellan människa och flera andra däggdjur,
d.v.s. det är en zoonos (en sjukdom som kan överföras mellan djur och människa).
Tuberkulos överförs oftast genom att man andas in bakterierna, som kan finnas
i upphostningarna från en patient med s.k. öppen lungtuberkulos, ett fall där
man via mikroskop kan se bakterierna direkt i upphostningarna. Många smittas
i barn- och ungdomsåren. Småbarn får sällan en öppen lungtuberkulos och är
därför nästan aldrig smittsamma. Inkubationstiden vid tuberkulos är svår att
definiera. Från smittotillfället dröjer det 4-12 veckor innan personen får
en primärinfektion med omslag i tuberkulinreaktionen (PPD). Risken att
utveckla tuberkulos är störst under de första två åren men kvarstår hela
livet. Lungtuberkulosen kan uppträda i en primär och en postprimär form.
Den primära formen uppträder i nära anslutning till infektionstillfället
och drabbar företrädesvis barn och ungdomar. Sjukdomen förlöper här i
regel praktiskt taget symtomfritt och självläker, vilket är det vanligaste
mönstret. Den kan dock anta ett allvarligt förlopp med hög feber, påverkat
allmäntillstånd och eventuellt tecken på hjärnhinneinflammation. Hos personer
med kraftigt nedsatt immunförsvar (t.ex. pga. HIV) som utsätts för
tuberkulossmitta finns risk för snabbt sjukdomsförlopp och allvarlig
sjukdomsutveckling. Dessa personer reaktiverar också lättare en latent
(vilande) infektion. Den postprimära tuberkulosen, vilket är den vanligaste
formen, kan uppträda många år efter primärinfektionen. Vanligtvis är det
lungorna som är angripna, men denna tuberkulosform kan också drabba njurar,
skelett, hud, binjurar, tarm etc. Förloppet kan vara mera långdraget,
men c:a hälften av patienterna dör inom två år från sjukdomsdebuten om
de inte behandlas. Oftast sker en tilltagande förstöring av de angripna
organen, stora hålrum (kaverner) utvecklas och patienten avlider så småningom.
Klassiska symtom vid lungtuberkulos är långvarig hosta med eller utan
upphostningar, feberperioder, avmagring och nattliga svettningar.
Behandlingen pågår länge (6–12 månader).